Framtidens internet skapar efterfrågan på snabbare bredband

I slutet av 1990-talet började man tala om bredband som ett sätt att koppla upp sig till skillnad från dåtidens smalband som innebar uppkoppling via telefonnätet. Inledningsvis kallades i stort sett allt som var snabbare än 56 kilobit per sekund för bredband.

I bredbandssammanhang nämns ofta 1999 som en milstolpe för den svenska bredbandsutbyggnaden. Då slöt Bredbandsbolaget avtal med HSB om uppkoppling med bredband för 350 000 av bostadsrörelsens lägenheter. Det blev startskottet för den storskaliga konkurrensutsatta bredbandsutbyggnaden i Sverige. Den innebar bl.a. utbyggnad av fiberbaserade stadsnät och ethernetbaserade fastighetsnät med en anslutningshastighet på 10 Mbit/s.

1999 lanseras bredbandstjänster via Kabel tv-nätet. Samma år bytte Svenska Kabel TV AB namn till Com Hem. 2001 introducerade Telia en ADSL-tjänst på 25 prioriterade orter med 150 kbit/s sändning och 512 kbit/s mottagningshastighet. DSL-tekniken bygger på att man överför data över telefonledningar av koppar men med betydligt högre hastighet än den gamla smalbands-tekniken.

Kraven på överföringshastighet har sedan dess ökat kontinuerligt allt eftersom internet-tjänsterna utvecklats. 2003 lanserades telefontjänsten Skype som gjorde det möjligt att ringa via nätet. 2005 publicerades den första Youtube-filmen och året därefter introducerades tjänster som Facebook och Spotify.

Den 9 januari 2007 lanserades den första iPhonen som innebar genombrottet för smartphones och så småningom också mobilt bredband. Med smartphonen uppstod snabbt nya internetvanor som drev efterfrågan också på snabbare bredband.

2009 lanserade regeringen en bredbandstrategi med målet att år 2020 borde 90 procent av alla hushåll och företag ha tillgång till bredband om minst 100 Mbit/s.

När statliga Post- och telestyrelsen kartlade tillgången till bredband i Sverige år 2015 var det färre än 130 st hushåll och företag som saknade tillgång till bredband på sin fasta adress.

Sedan 2008 har den genomsnittliga hastigheten för att ta emot data via bredband ökat från 12 Mbit/s till 59 Mbit/s 2016, enligt Bredbandskollens mätningar.

Dagens bredband kan kategoriseras i fyra huvudsakliga teknologier; kabel-tv, fiber, 3G/4G (mobilt) samt xDSL. I Bredbandskollens rapport över surfhastighet i Sverige mellan 2008 – 2016 framgår att kabel-tv är den teknik som har högst genomsnittlig hastighet för att ta emot data (94 Mbit/s), följt av fiber (86 Mbit/s), 3G/4G (17 Mbit/s) och sist xDSL (14 Mbit/s)

En ständig efterfrågan på snabbare bredband tillsammans med en konkurrensutsatt marknad där flera aktörer och tekniker har fått konkurrera med varandra har gjort att Sverige idag ligger i den absoluta världstoppen när det gäller tillgången till bredband.

I december 2016 antogs en ny bredbandsstrategi för Sverige med målet att hela Sverige ska vara uppkopplat 2025. I strategin slår regeringen fast att utgångspunkten ska vara en marknadsstyrd utveckling med kompletterande offentliga insatser.